I grannskapet av Stalo bodde en same, som hade många barn, vilka Stalo fångade på det sättet, att han gillrade slakar, under vilka han hade en fettbit till agn.
När samen sålunda förlorat flera barn, blir han omsider betänkt på utväg att hämnas.
För detta ändamål doppar han sig i en källa, och låter sina ludna skinnkläder tillfrysa och stelna till is omkring sig.
Därpå går han till Stalos gillrade slaka och lägger sig därunder, låtsande vara död.
När Stalo kommer för att vittja, och finner samen under gillret, utbryter han: "Ha! Förstod jag icke att fettbiten skulle narra den gamle även!"
Tager så den i hans tanke stenfrusna samen under armen och bär honom till sin kåta, där han lägger honom på ett bräde att upptina.
Emellertid går han ut med sina bägge söner för att göra ett tråg, vari köttet skulle läggas när han sönderlemmade samen, vilken under tiden noga lyssnar till jättens samtal med sina barn, och förser sig med en av Stalos yxor.
En stund därefter skickar Stalo den yngre sonen after en käckel (mindre skarv-yxa) varmed han ville urhålka tråget.
När gossen inträder och kastar ögonen på samen, ropar han i dörren: "Pappa, pappa! De små ögonen välva i huvudet på honom!"
Varpå Stalo svarar: "Åh! De har visst länge sedan stelnat."
När gossen, som samen dödat med yxan, icke återkommer, sänder Stalo den äldre sonen, vilken samen, som nu ställt sig vid dörren, hugger till döds vid inträdet, härmar därpå gossen röst, och säger sig ej hitta käckeln.
Stalo går då själv att söka den, men får sin bane vid det han träder huvudet inom dörren.
Därefter spolierar samen honom, tar hans kläder på sig, sätter jättens stora kittel på elden och kokar det sönderlemmmade köttet av Stalo och barnen.
Mot aftonen, då köttet var kokat, kommer Ruotakis (Stalos hustru) hem.
Samen låtsar vara hennes man, sitter med ryggen vänd åt Ruotakis, äter något renkött, men bjuder henne att äta av det han upptagit ur kitteln och lagt på ett träfat.
Ruotakis äter, men säger: "Det smakar som mitt eget kött", vartill samen, härmande Stalos röst, svarar: "Jag skar mig i fingret då jag. sönderlemmade samen, och som det blödde tämligen, så är väl smaken därav."
Men när Ruotakis märker att bland köttet finns ett finger som av en gammal skada var okänd, vill hon gripa till sina glasögon för att bättre undersöka förhållandet.
Men då hon uppstiger för att ta dem från gömstället, störtar samen henne huvudstupa i den på elden kvarvarande kitteln, med sitt heta köttspad, varigenom även hon fick sin bane, och sålunda utrotades hela detta Stalos hus.
Från Linder (1849), s. 213-214 (se bilder). Renskrivet med moderniserad stavning från originalet med svenskt alfabet.
Kulttuuri taustaa sanasta
stf, taruhahmo ,jättiläinen, noituudella nostatettava oikeean ihmisen vastustaja, joskus myös ihmissyöjä. Saamen staalo.
Alkuperä
Yliperän kielen sanakirja, Oiva Arvola, Lars Lampinen, Unbyn Boden.
Pannu muistiin Birger Winsa
Jellivaara, se (saivo) saattoi kalansak kaottaa Svappavaara (taikalaulu), ja sen jos kaotat sie et ole ennaa ittesti naham pitaja, Kittilä, Kemi, Kompelusvaara, kaotti sen ja kuoli sinne
Kulttuuri taustaa sanasta
Kans kaottaat Jellivaarassa
Alkuperä
I. Tuovinen, Paloheimo, Liljeblad.
Pannu muistiin Birger Winsa
Kittilä, Rovaniemi, Rovaniemi, Kompelusvaara, juhanesvyönnä se miestä kattothiin, jokku kannot vettä huohneen loukhoon kolmek kertaa piti kaataa tyttäret ja pojat, alasti jos kanto se tuli vaatep päälä se joka sitte tuli mieheksi eli vaimoksi. Yksin se tietenki piti tehhä
Kulttuuri taustaa sanasta
noita, se värderande på olika föremål, t ex sprit, fisk, väder
Masunti: Ja maampalokki net on sammuttanhet, ku net on ympäri käynheet ulompaa, nin se sammu justhins siihen jälkheen josta se oli käyny. Masunti: Kyllä niit on ollu niitä noitia ja loihtijoita.
östfinska, hammastauti s \'tandvärk\'; främst östfinsk (SMS). Nåjden brukade med enkla metoder bota tandvärk, berättar Tore Aspebo Skaulo: Oskars magiska kula
Många tandvärkar har Pikku Oskari trollat bort med hjälp av sin magiska mässingskula. Jag hade ofta tandvärk och då var goda råd dyra. Oskar som hade gåvan att bota, såg att kompisen led svårt av tandvärken. Då tog han fram smålandspungen, öppnade den och tog fram mässingskulan, som var ungefär 10-15 mm i diameter, tog en kaffekopp från skåpet, hällde i ungefär halva koppen med kallt vatten med skopan från vattenhinken.
Därefter satte han sig ner intill mig, lade kulan i koppen och tog morakniven ur slidan. Med kniven rörde han om i koppen, mumlade några besvärjelser och lade kulan mot min kind på det ömma stället och förde den runt. Jag kände hur värken släppte och jag somnade.
Oskar Strand dog hos Ages och är begravd på Soutujärvi kyrkogård. Varje vår planterar jag en vit blomma på hans grav för att hedra och minnas en gammal kamrat.
Vettasjärvi: haltianniemi se or Raahmuussa ja pikkusaari se on Lompolossa, kurtakkokivi jokkaisessa, joita palvelthiin. Poijakassa sitte ollu oja ja siinä kurtakkokivi ja siinä reikiä, ja siihem panheet tupakkapullia uhriksi. Ei viskutellakhan saanu, eikä. Vettasjärvi: ei Matti malttanu olla lausuamatta vaikkei Raahmuula saa lausuta.
Rovaniemi Kuolajärvi, vaklana on kuikan mallinen,?julma ääni,?valkija, se on semmonem piru, saa verkko ollak kolmen syylen syvässä, se vetää verkot maalle
Parakka: se se on loihtija joka maan saattaa parantaa, puhaltellee, loihtii ja painelee. se se on se sama kattoja. Kompelusvaara: ei maksoa (saa) kysyä loihtijalta, mutta antaa vain.
Kainulasjärvi: se pani Vinshaan takasi. ja varsin alko lehmiltä ku saksila menemhän jalkoja poikki, se armahti. s ei pannuh hengen pääle. äijäfaari se muisteli, ja oli se vähänen loihtari ittekki.
Kulttuuri taustaa sanasta
Lampan-noita tappeli Vinsan-noijan kans. Lampan-noita valitettavasti voitti. Minun isoisän isä.